2 months in America
Exakt idag har jag befunnit mig i USA i två månader, jösses vad tiden går snabbt! Har sammanställt lite egna frågor som andra redan har frågat mig och som jag tror kan vara intressant för er att veta, i alla fall om ni själva funderar på att åka till USA som Au Pair!
Har allt varit som du tänkt och föreställt dig?
Ja, det har det fakitiskt! Eller egentligen mer som jag hoppades på och drömde om att det skulle vara. Jag trodde ärligt aldrig att jag skulle hitta den där familjen som skulle kännas som MIN familj! Jag ställde in mig på att hitta en familj som jag tyckte om men som jag säkerligen skulle ha några svårigheter hos. Jag menar ingen familj är ju perfekt, eller hur? Och min värdfamilj är säkert inte perfekt med allting, men min värdfamilj är perfekt för mig! Finns absolut inget jag har att klaga på, helt ärligt :) Resan hit, orienteringen, första mötet med familjen, allt har varit som jag trott och hoppats på, om inte lite bättre tack vare att jag ställde in mig på att allt skulle kännas svårare än vad det har gjort!
Vad är det som har känts jobbigast/svårast?
Den jobbigaste och värsta perioden var innan jag ens kom hit till USA. Det var under matchningsprocessen och familjer kunde höra av sig när som helst. Jag blev väldigt stressad, att inte veta när familjer hör av sig, inte veta hur lång tid det kommer ta innan jag hittar min familj och hur långt tid jag hade kvar i Sverige osv. Det allra värsta var minutrarna innan man skulle skypa med familjerna! Jag skypade tre gånger med två olika familjer. Kommer fortfarande ihåg innan jag skulle prata med C första gången, så himla nervös och det var så hemskt! Men var jätte glad efteråt :) Lycklig att jag slipper göra om det haha!
Har allt varit som du tänkt och föreställt dig?
Ja, det har det fakitiskt! Eller egentligen mer som jag hoppades på och drömde om att det skulle vara. Jag trodde ärligt aldrig att jag skulle hitta den där familjen som skulle kännas som MIN familj! Jag ställde in mig på att hitta en familj som jag tyckte om men som jag säkerligen skulle ha några svårigheter hos. Jag menar ingen familj är ju perfekt, eller hur? Och min värdfamilj är säkert inte perfekt med allting, men min värdfamilj är perfekt för mig! Finns absolut inget jag har att klaga på, helt ärligt :) Resan hit, orienteringen, första mötet med familjen, allt har varit som jag trott och hoppats på, om inte lite bättre tack vare att jag ställde in mig på att allt skulle kännas svårare än vad det har gjort!
Vad är det som har känts jobbigast/svårast?
Den jobbigaste och värsta perioden var innan jag ens kom hit till USA. Det var under matchningsprocessen och familjer kunde höra av sig när som helst. Jag blev väldigt stressad, att inte veta när familjer hör av sig, inte veta hur lång tid det kommer ta innan jag hittar min familj och hur långt tid jag hade kvar i Sverige osv. Det allra värsta var minutrarna innan man skulle skypa med familjerna! Jag skypade tre gånger med två olika familjer. Kommer fortfarande ihåg innan jag skulle prata med C första gången, så himla nervös och det var så hemskt! Men var jätte glad efteråt :) Lycklig att jag slipper göra om det haha!
Hur är det med hemlängtan?
Innan man åker iväg så får man en hel del mail, både från SI och APIA om detta med hemlängtan, hur man ska hantera den. Jag har inte haft hemlängtan och jag tror inte att jag kommer få någon heller! Alla reagerar olika men som sagt, jag har inte haft någon hemlängtan alls! Självklart saknar man sin familj, sina vänner och min häst som är min bästa vän! Men längtar hem? Nej!
Det enda jag kunde känna efter första veckan var att jag längtade efter familjen och hästen så starkt att jag kunde tänka innan jag somnade "imorgon ska jag nog hälsa på hästen och klappa om henne lite" eller "måste åka hem en snabbis imorgon och ge mina systrar en kram!" för att i nästa sekund inse att det går ju inte!! Helt knäppt, att man fick dom tankarna...men har inte känt mig ledsen ännu vilket är skönt :)
Hur går det med språket?
Bättre och bättre! Jag hade en period efter ca 3 veckor då jag blandade både svenska och engelska! Var rörigt där ett tag att hålla isär språken. Efter en månad hade jag "mardrömmar" tre nätter i rad då jag drömde att jag hade förlorat all engelska både muntligt och skriftligt, kunde inte kommunicera med min värdfamilj haha! Fortfarande går det lite upp och ned, vissa dagar känns det jätte lätt att prata andra dagar blandar man ihop allt och säger jätte konstiga meningar!
Har ni andra frågor som ni vill ha svar på så svarar jag gärna!